Jag är med och tävlar hos MansonDust om ett jättefint armband från SUH925.

http://mansondusts.blogg.se/2010/march/tavling-unikt-armband-med-valfri-text.html

Idag har vi varit på BVC igen, två veckor sedan vi var där sist och Tilde väger nu 4620 gram och är 55 cm lång.

Vi kikade lite på de utslag hon fått i ansiktet och bröstet och kom fram till att hon ev kan vara laktosintolerant. Skall nu testa att ge nutramigen-ersättning istället för babysemp och se om utslagen försvinner. Jag måste även utesluta alla mjölkprodukter i min kost om jag skall fortsätta amma henne.

Hon ligger just nu och sover "middag", verkar ha fått det som rutin att sova mellan 13-15, vilket är rätt skönt då jag får lite egentid.  

Idag blir mitt hjärta fyra veckor gammal! På ett sätt känns det som att hon alltid har varit här och på ett annat så känns det som att hon kom igår.

Hon är defenitivt det absolut bästa som hänt mig!

Sen kan vi ju passa på å "tacka" Slothus som ringde och väckte oss kl sju imorse, när vi sov som skönast! haha

Igår tog vi sovmorgon till klockan var halv nio. Pigga och glada klev vi upp och klädde på oss för vovven´s morgonpromenix..underbart väder, strålande sol och klarblå himmel. Sådant gillar vi efter en väldigt lång, kall och gråmulen vinter.

Vi fick lite senare besök av Caroline och Mille, snackade lite skit som vanligt. Men alltid lika trevligt. Tilde passade på att ta sig en liten tupplur och vaknade när dom gick igen.

Några timmar senare fick vi ännu ett besök och denna gång av självaste Liza. Snackade lite gojja här med, det är inte varje dag man får göra det som mammaledig så besök är alltid (oftast) uppskattat.

Lilla damen hade en skrikperiod mellan kl 17 och 21, och var totalt otröstlig. Övertrött lyder anledningen till detta.

Idag skulle det egentligen har varit BVC-besök igen men dom ringde imorse och sa att vår BM var sjuk.

Dagen har alltså gått i lugnets tecken, liten fick ett bad och jag har tagit tag i diskberget så nu ser det iaf bättre ut här hemma.

Liten har även fått träna rygg-och nackmusklerna lite under dagen.

   Mitt lilla hjärta som snart är fyra veckor gammal! Tiden bara rinner iväg. ♥

Hon fortsätter att lägga på sig hull lilla damen! Gått upp ca 300gram på en vecka. Och vuxit fyra cm på längden sedan födseln.

100209 Födselvikt 3820gram, 50cm lång, 35cm huvudomfång

100216 En vecka 3960gram

100224 Två veckor 4230gram, 54,1cm lång, 36,6cm huvudomfång

Idag är det dags för BVC-besök för skruttan. Gissar att hon gått upp och väger över 4kg nu. Stora tjejen!

     15 dagar efter- vs 2 dagar innan förlossningen.

Har gått ner 11 av de 14 kg som jag la på mig under graviditeten, till min förtvivlan, de hade gärna fått stanna kvar!

Nu är det 12 dagar sedan vår dotter kom till världen och jag tänkte ge mig på ett försök att klottra ner några rader om förlossningen. Mest för min egen skull då jag vet att minnet sviktar ibland!

Det hela började med att slemproppen började släppa, som jag skrev ett inlägg om här på bloggen. Tidpunkten för detta var väl runt 11-tiden på söndagen den 7/2.

Småvärkar började krypa sig på vid 16-tiden samma eftermiddag och kom då med 5-6 min mellanrum. Ont gjorde dom dock inte, mest lite obehagligt. De fortsatte sedan under natten och jag minns att jag vaknade varje gång en värk kom. De började här öka i styrka. Vid 04-tiden var jag i kontakt med förlossningen då jag började bli väldigt sliten och trött. Jag kunde om jag ville komma in dit och få en "sovdos". Avstod dock detta. Vid kl 05 skickade jag ett sms till Dennis där jag skrev att han nog kunde åka och jobba på måndagen trots allt.

Värkarna skulle ju komma tre stycken på tio minuter och mina var långt ifrån detta.

Vid åtta-tiden den 8/2 började värkarna öka ännu mer i styrka och göra riktigt ont. Ringde till Dennis, som hade kommit till jobbet ungefär en timme tidigare och bad honom om att åka hem!

Vi väntade ett tag här hemma och vid nio-tiden ringde jag till förlossningen och förvarnade om att vi var på G.

Vid kl 10 stod vi alltså på förlossningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Fick komma in i ett undersökningsrum där jag blev kopplad till en CTG-maskin som mäter värkar. Fick ligga där i ungefär 30 minuter, värkarna kom två st på tio minuter och ganska starka sådana.

Barnmorskan kände om jag var öppen ngt och det var väl ca 1-2cm. Hon rekommenderade oss att gå och ta ngt att äta och springa runt lite i korridorerna. Jag var inte direkt sugen på ngt att äta, men en yoghurt åkte i efter många om och men.

En timme senare började jag få så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen så vi gick tillbaka till förlossningen och blev återigen kopplade till CTG:n. Hade vid det här laget öppnat mig till 4 cm.

Vi blev erbjudna att stanna kvar och ta ett varmt bad. Sagt och gjort, ner i ett skållhett badvatten. Och det hjälpte riktigt bra till en början men efter 1½ timme hjälpte inte det längre.

Bad om ryggbedövning (EDA) men blev tillfrågad om att prova lustgasen också. Den hjälpte inte ett smack kan jag tala om, eller så andades jag helt enkelt fel.

Helt plötsligt började bönans hjärtljud att skena och jag blev kastad på sida istället för på rygg. I samma veva, eller straxt innan kräktes jag som en gris. Detta var vid 16:30.

En timme senare 17:30, fick jag den berömda ryggbedövningen och det var nog det underbaraste jag varit med om vid det tillfället! Alla värkar försvann och jag blev en ny människa. Kunde till och med le! Vi fick ett par smörgåsar och jag lyckades väl klämma i mig en.

Vid 18:10 tog man hål på hinnorna.

Sedan försvann tiden bara, jag var helt galet trött då jag inte sovit ngt sedan söndag.

Vid 00:30 den 9/2 är jag öppen 10 cm och vid 01:00 börjar jag krysta. Tydligen har man i detta tillfälle även stängt av EDA:n. Jag har även fått värkstimulerande dropp vid tidigare skede då värkarna avtog mellan kl 20-22 och ingenting hände. Detta dropp har dom ökat styrkan på flera ggr under kvällen/natten.

Att krysta ut huvudet är nog det smärtsammaste jag har varit med om. Ska inte gå in på detaljer men det brände och sved.

Vid 02:36 är Tilde född, 3820gram och 50cm lång med ett huvudomfång på 35cm. Hon kom i framtupa kron eller hjässbjudning.

Direkt hon kom upp på magen började hon suga på tummen. Det är nog mitt starkaste minne från just den tidpunkten.

Jag blödde totalt 600ml, och fick sy x antal stygn.

Man skulle sedan klämma på livmodern för att se så att den drog ihop sig som den skulle. Och FYFAN vilken smärta, nästan värre än att krysta fram bebisen. Jag skrek rakt ut! Denna behandling gjorde dom flera ggr under natten. Kommer ihåg att sista gången fick barnmorskan mina naglar i armen.

Vi kommer upp på BB vid 08:tiden på tisdagen och blev kvar där till 15:30 på onsdag (10/2). Det var otroligt skönt att komma hem och vi har verkligen fått världens bästa dotter!