Hon fortsätter att lägga på sig hull lilla damen! Gått upp ca 300gram på en vecka. Och vuxit fyra cm på längden sedan födseln.

100209 Födselvikt 3820gram, 50cm lång, 35cm huvudomfång

100216 En vecka 3960gram

100224 Två veckor 4230gram, 54,1cm lång, 36,6cm huvudomfång

Idag är det dags för BVC-besök för skruttan. Gissar att hon gått upp och väger över 4kg nu. Stora tjejen!

     15 dagar efter- vs 2 dagar innan förlossningen.

Har gått ner 11 av de 14 kg som jag la på mig under graviditeten, till min förtvivlan, de hade gärna fått stanna kvar!

Nu är det 12 dagar sedan vår dotter kom till världen och jag tänkte ge mig på ett försök att klottra ner några rader om förlossningen. Mest för min egen skull då jag vet att minnet sviktar ibland!

Det hela började med att slemproppen började släppa, som jag skrev ett inlägg om här på bloggen. Tidpunkten för detta var väl runt 11-tiden på söndagen den 7/2.

Småvärkar började krypa sig på vid 16-tiden samma eftermiddag och kom då med 5-6 min mellanrum. Ont gjorde dom dock inte, mest lite obehagligt. De fortsatte sedan under natten och jag minns att jag vaknade varje gång en värk kom. De började här öka i styrka. Vid 04-tiden var jag i kontakt med förlossningen då jag började bli väldigt sliten och trött. Jag kunde om jag ville komma in dit och få en "sovdos". Avstod dock detta. Vid kl 05 skickade jag ett sms till Dennis där jag skrev att han nog kunde åka och jobba på måndagen trots allt.

Värkarna skulle ju komma tre stycken på tio minuter och mina var långt ifrån detta.

Vid åtta-tiden den 8/2 började värkarna öka ännu mer i styrka och göra riktigt ont. Ringde till Dennis, som hade kommit till jobbet ungefär en timme tidigare och bad honom om att åka hem!

Vi väntade ett tag här hemma och vid nio-tiden ringde jag till förlossningen och förvarnade om att vi var på G.

Vid kl 10 stod vi alltså på förlossningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Fick komma in i ett undersökningsrum där jag blev kopplad till en CTG-maskin som mäter värkar. Fick ligga där i ungefär 30 minuter, värkarna kom två st på tio minuter och ganska starka sådana.

Barnmorskan kände om jag var öppen ngt och det var väl ca 1-2cm. Hon rekommenderade oss att gå och ta ngt att äta och springa runt lite i korridorerna. Jag var inte direkt sugen på ngt att äta, men en yoghurt åkte i efter många om och men.

En timme senare började jag få så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen så vi gick tillbaka till förlossningen och blev återigen kopplade till CTG:n. Hade vid det här laget öppnat mig till 4 cm.

Vi blev erbjudna att stanna kvar och ta ett varmt bad. Sagt och gjort, ner i ett skållhett badvatten. Och det hjälpte riktigt bra till en början men efter 1½ timme hjälpte inte det längre.

Bad om ryggbedövning (EDA) men blev tillfrågad om att prova lustgasen också. Den hjälpte inte ett smack kan jag tala om, eller så andades jag helt enkelt fel.

Helt plötsligt började bönans hjärtljud att skena och jag blev kastad på sida istället för på rygg. I samma veva, eller straxt innan kräktes jag som en gris. Detta var vid 16:30.

En timme senare 17:30, fick jag den berömda ryggbedövningen och det var nog det underbaraste jag varit med om vid det tillfället! Alla värkar försvann och jag blev en ny människa. Kunde till och med le! Vi fick ett par smörgåsar och jag lyckades väl klämma i mig en.

Vid 18:10 tog man hål på hinnorna.

Sedan försvann tiden bara, jag var helt galet trött då jag inte sovit ngt sedan söndag.

Vid 00:30 den 9/2 är jag öppen 10 cm och vid 01:00 börjar jag krysta. Tydligen har man i detta tillfälle även stängt av EDA:n. Jag har även fått värkstimulerande dropp vid tidigare skede då värkarna avtog mellan kl 20-22 och ingenting hände. Detta dropp har dom ökat styrkan på flera ggr under kvällen/natten.

Att krysta ut huvudet är nog det smärtsammaste jag har varit med om. Ska inte gå in på detaljer men det brände och sved.

Vid 02:36 är Tilde född, 3820gram och 50cm lång med ett huvudomfång på 35cm. Hon kom i framtupa kron eller hjässbjudning.

Direkt hon kom upp på magen började hon suga på tummen. Det är nog mitt starkaste minne från just den tidpunkten.

Jag blödde totalt 600ml, och fick sy x antal stygn.

Man skulle sedan klämma på livmodern för att se så att den drog ihop sig som den skulle. Och FYFAN vilken smärta, nästan värre än att krysta fram bebisen. Jag skrek rakt ut! Denna behandling gjorde dom flera ggr under natten. Kommer ihåg att sista gången fick barnmorskan mina naglar i armen.

Vi kommer upp på BB vid 08:tiden på tisdagen och blev kvar där till 15:30 på onsdag (10/2). Det var otroligt skönt att komma hem och vi har verkligen fått världens bästa dotter!

Och så släppte förmodligen en del av slemproppen nyss!!

Mer info än ni säkert vill ha,men ett steg i rätt riktning!

Jahapp, +4 dagar idag då.

Legat med molvärk större delen av natten och hoppades väl kanske på att det var på G. Men nu är det cool lungt.

Fick sms av en väninna imorse att dom var på väg till förlossningen, och man blir ju lite frustrerad när dom som är beräknade ngn vecka efter en själv hinner snosa bebis innan. Men önskar er stort LYCKA TILL Maria & Adde!!

Beräknad födsel + 3 dagar, det har vart strul med bloggen och därför omöjligt att uppdatera.

Bebisen är alltså fortfarande kvar i magen och verkar så förbli. Nej, inte riktigt så illa kanske men det känns lite träligt.

Var hos barnmorskan i fredags och allt såg bra ut.

SF-måttet låg på 35 cm

Bltr 130/70

Bebisens hjärtljud låg på 160 slag/min.

Har inget hänt till på torsdag skall jag dit igen för en rutinkoll + att hon skulle försöka göra en hinnsvepning som förhoppningsvis sätter igång förlossningen. Men vi håller givetvis tummarna för att slippa gå dit då.

Vecka 41 (40+0) och ingen bebis ännu. En ny magbild bjuds det dock på.

Shit pommes!!

Första februari idag och två dagar till beräknad födsel. Som det känns nu kan det lika gärna vara 14 dgr kvar.

Men vem vet, när man minst anar det så sätter förlossningen igång!

Fortfarande väldigt overkligt att det ska komma en bebis som har bott i min mage i nio månader! En helt ny person att lära känna och älska. ♥